Volontären
Idag läste jag i tidningen att ledsagartjänsten har fått bidrag från Anna Göranssons stiftelse med 975 000 kr eftersom den avdelningen nästan skulle läggas ner pga ekonomin då...
Jag läste att tjänsterna är egentligen att hjälpa äldre att ta sig fram, kanske hjälpa dom till affären eller bara följa med på en promenad. De hade anställt 5 st nu men egentligen har kommun anställningsstopp just nu för att vi är så kloka med vår budget och stödjer ett bygge av en arena. En arena där de inte tänkt på alla omkostnader som gör att kommunen blir rånad....typ.
Iaf...
På grund utav den läsningen i tidningen smälte mitt hjärta och jag tågade iväg ner till stan.
Damen jag möttes av blev jätteförvånad och sa: "det är verkligen inte många man möter som vill ställa upp frivilligt...speciellt utan att vi ber om det".
Japp, så blev det, jag sa till dem att jag ville jobba hos dom frivilligt, utan lön...alltså volontärarbeta.
Det ger ju mig något samtidigt eftersom jag blir glad av att kunna hjälpa till och stötta de äldre. Man kan ju inte föreställasig än hur bitter man skulle kunna bli när man helt
plötsligt inte kan göra de vardagliga saker som vi unga ser som en självklarhet...
sen räcker det där bidraget inte långt om 5 personer ska ha lön + alla utgifter det blir när det gäller lön. Så lika bra att hjälpa till med något som inte kräver mer än lite vänlighet.
Så ta initiativ! Ställ upp!
--------------------------------------------------------------------------------
Igår kväll precis innan jag skulle lägga mig satte jag på en skiva som jag fick för 1 år och 1,5månad sedan.
Jag satte stereon på "shuffle" fast det var en specielllåt som ekade i mitt huvud. Men jag har alltid på shuffle, lär mig så snabbt om vilka låtar som kommer efter varandra och då tröttnar man.
Iaf, när jag trycker på play, självklart är det exakt den låten som spelas...
Så där satt jag i mörkret med lite månsken eftersom vi fortfarande inte fått upp gardinstängerna än och lyssnade på låt nr 9.
"How long, how long
will we go on
Will you stay with me"
Jag blev så glad när jag fick höra för 1 år och 1,5 månader sen att den var till mig.
Lite passande att jag även bar ett silverarmband för första gången på väldigt länge den dagen också.
"So long, so long
will I go on
I believe in you
So long, so long
will I carry on
I'll always stay for you"
...
Jag läste att tjänsterna är egentligen att hjälpa äldre att ta sig fram, kanske hjälpa dom till affären eller bara följa med på en promenad. De hade anställt 5 st nu men egentligen har kommun anställningsstopp just nu för att vi är så kloka med vår budget och stödjer ett bygge av en arena. En arena där de inte tänkt på alla omkostnader som gör att kommunen blir rånad....typ.
Iaf...
På grund utav den läsningen i tidningen smälte mitt hjärta och jag tågade iväg ner till stan.
Damen jag möttes av blev jätteförvånad och sa: "det är verkligen inte många man möter som vill ställa upp frivilligt...speciellt utan att vi ber om det".
Japp, så blev det, jag sa till dem att jag ville jobba hos dom frivilligt, utan lön...alltså volontärarbeta.
Det ger ju mig något samtidigt eftersom jag blir glad av att kunna hjälpa till och stötta de äldre. Man kan ju inte föreställasig än hur bitter man skulle kunna bli när man helt
plötsligt inte kan göra de vardagliga saker som vi unga ser som en självklarhet...
sen räcker det där bidraget inte långt om 5 personer ska ha lön + alla utgifter det blir när det gäller lön. Så lika bra att hjälpa till med något som inte kräver mer än lite vänlighet.
Så ta initiativ! Ställ upp!
--------------------------------------------------------------------------------
Igår kväll precis innan jag skulle lägga mig satte jag på en skiva som jag fick för 1 år och 1,5månad sedan.
Jag satte stereon på "shuffle" fast det var en specielllåt som ekade i mitt huvud. Men jag har alltid på shuffle, lär mig så snabbt om vilka låtar som kommer efter varandra och då tröttnar man.
Iaf, när jag trycker på play, självklart är det exakt den låten som spelas...
Så där satt jag i mörkret med lite månsken eftersom vi fortfarande inte fått upp gardinstängerna än och lyssnade på låt nr 9.
"How long, how long
will we go on
Will you stay with me"
Jag blev så glad när jag fick höra för 1 år och 1,5 månader sen att den var till mig.
Lite passande att jag även bar ett silverarmband för första gången på väldigt länge den dagen också.
"So long, so long
will I go on
I believe in you
So long, so long
will I carry on
I'll always stay for you"
...
Kommentarer
Trackback
